LÄskigt att de bara dyker upp runt ett hörn. Jag va relativt nörjd me mitt liv... lekte runt bäst jag ville... umgicks med vänner bodde på jobbet.. Se dök du bara upp... helt plötsligt.. å jag föll. Va ju inte alls så jag hade planerat =). Men men jag är glad för det. nackdelen som jag först trodde skulle va lätt.. jag till alla haha vadå borta 1 månad.. det är bara skönt.. - Ni vet ju hur jag är.. Då kan jag umgås med mina käa vänner å jobba. Men ack så fel jag hade... lr är det bara pga att du betyder mer än jag trott ?.
Ja kär är jag iallafall... nu är det ca 2 veckor kvar. Sen kommer du hem...
söndag 28 juni 2009
Du stod i vägen å jag föll
Upplagd av Fridabörjesson kl. 6/28/2009 04:15:00 em
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Åh sååååå jobbigt! Saknad suger. Men desto bättre att ses sen igen. Wohoo!
Skicka en kommentar